Odlingspyssel

Sitter i "behöver-du-inte"- träsket. 

 

Det finns miljoners miljoners med grejer att köpa till barn. Som förstagångsmamma är min erfarenhet noll av vad som behövs till en baby. Vilket resulterat i att jag tex redan nu i vecka 26 har 4 glasnappflaskor för bebisar. Är det för många? Var det inte tänkt att (om det går) jag ska amma? Då behövs väl 0 glasnappflaskor för 100 kr/styck?

 

Snälla sambon håller hårt i handbromsen när det gäller att köpa babykläder också. Jag lockar med honom genom att låta honom välja kläder. Så vår kommande baby har väldgt mycket bussar, polisbilar och sådant på sina kläder (inte mitt fel vill jag poängtera redan nu). 

 

Min mamma låg i mormors tvättkorg när hon var baby. Det blev folk av henne med. Vår baby kommer ligga i en vagn som får en Jaguar att verka vara en fattigmansbil, för att inte tala om barnsängen jag vill köpa. För visst blir babyn en liiiite bättre människa och jag en mycket bättre förälder av att inte låta ungen ligga i min barnsäng från 70-talet? Då kanske ungen blir kommunist, eller något?

 

När det gäller barnvagnen har vi inte så mycket val förresten. Vi valde inte vagn efter vilka finesser den har, utan har gått på om det får plats i hissen eller ej. 5 trappor bär man inte upp en baby mer än en gång. 

 

Sitter nu och lockas av att förbättra min föräldrastatus genom att inte köpa en lekmatta från Ikea, utan från någon dyr matthandlare istället. Men visst är den här mattan fin? Bara 2500 kr. Ikeas-du-är-en-snål-förälder-matta kostar sisådär en tiondel av det priset. 

 

 

 

Undrar om all den här statusstressen bland oss 30+föräldrar i Stockholm verkligen är helt sund. Man kanske skulle ha skaffat barn som fattig 19-åring direkt efter gymnasiet istället. Ett som är säkert är att mitt kommande barn struntar fullständigt i om han/hon får en Fem myror-matta eller en ärvd barnsäng modell 1978. Det är vi föräldrar som stressar upp oss.