Vad saker kan kännas både otroligt sorgligt och skönt på en gång. Min lilla farmor, 92 år gammal och trött på livet, har äntligen fått vandra vidare in i dödens tallskog. För en tallskog måste det vara, min farmors efterliv- om det nu finns något. En skog där det susar, blåbären dignar, myggorna surrar och kantarellerna flockas. Tack för allt, älskade farmor.
