Odlingspyssel - Fläskpaj och andra livsprioriteringar

2009-07-11 @ 23:46 / Boktips /

Fläskpaj och andra livsprioriteringar

Inte har jag legat på latsidan trots de dåliga uppdateringarna här. Nej, inte alls ska ni veta. Jag har nämligen varit fastbunden vid spisen och ugnen. Den där formidabelt utsökt goda fläskpajen jag gjorde, slängde jag ihop på ungefär 4 timmar. F Y R A timmar kanske ni tänker, vad är det om man jämför med att koka hederlig svensk ärtsoppa eller en julskinka? Jo, sörrni, det kan jag tala om. Den där (djäkla) fläskpajen, som kidsen i FEM smaskar på vareviga bok, krävde, till skillnad från ärtsoppan, evig passning. Först skulle pajskalet blandas till, knådas, vilas, förgräddas. Köttet skulle hackas, finhackas, stekas, kokas, stekas igen, grönsakerna lika så. Sedan skulle pajskalet dekoreras enligt konstens alla regler med blommor och blader, hål skulle skäras till i skalet, och slutligen skulle det gräddas på mycket låg temperatur i en smärre evighet. Sedan (för ni tror väl inte att det klart?) skulle pajen svalna och en geletinblandning skulle med finess hällas ner i de där hålen jag skrev om. En matsked ungefär var femte minut.

Pajen är supergod. Jag skulle baka en varje dag om jag inte hade annat för mig. Som arbete, hundar, katter, sambo, vänner, en lägenhet, etc. Det är inte så konstigt att FEM-barnen har en hemmafru till mamma, som dessutom har en kokerska anställd. (För inte är det väl pappan som har kokerskan anställd? Hur skulle det se ut?) Det där med föräldraskap och FEm är ett kapitel för sig. Kidsen löper ju vind för våg. Cyklar 15 mil (min pappa undrade när han var liten, hur 12-åringar orkar cykla 15 mil, fast det är såklart engelska mil vi snackar om) och campa mitt ute i träskmarken. Eller fånga svartmustiga bovar med en pennkniv och en massa Jolly good!

Så, kontentan är att visst fläskpaj är vansinnigt gott, men vansinnet med tillagningstiden för med sig att det här hemma kommer bli en sällsynt maträtt. Ungefär lika sällsynt som julskinka.

En dam ska bjuda FEM-barnen på lunch i FEM på fotvandring

-Kom in, sade den knubbiga gamla damen. Ni får nöja er med vad huset förmår. Det har varit ganska mycket att göra idag, så jag har inte haft tid att laga mat. Ni ska få ett stycke av min hemlagade köttpaj eller ett par skivor skinka och tunga eller också hårdkokta ägg och sallad. Bevare mig väl, vad ni ser belåtna ut! Jag sätter fram alltsammans på bordet, så kan ni ta för er själva. Passar det? Med några färska grönsaker finns inte. Ni får hålla tillgodo med konserver.
- Det låter så härligt, att det inte kan uttryckas med ord. sade Julian. Efter allt det där orkar vi nog ingen efterrätt.
- Det finns ingen pudding i dag, sade den gamla damen. Men jag kan slå upp ett par burkar med hallon, så får ni äta dem med grädde till, ifall ni har lust. Och så finns det mjukost, som jag gjorde i går.
- Säg inget mer, bad Dick. Jag blir bara så hungrig. Varför finns alltid den bästa maten på landet? Jag menar, nog kunde väl folket i städerna lägga in hallon och rödbetor och göra mjukost också?
- Antingen kan de det inte , eller så bryr de sig inte om det, menade George. MIn mamma gör alltid sådant där - och hon skulle göra det även om hon bodde i stan. Och när jag blir vuxen, tänker jag också göra det. Det måste vara underbart att kunna bjuda på en massa hemlagat när det kommer gäster.

Ur Fem på fotvanding. Rabén och Sjögren, 1957. Sidan 67-68.