Undulater
Jag har haft turen att få leva med undulater. I många år så bodde Musse, Kim, Grön, Gul och Blå hos oss. Musse blev hela 17 år och Kim och Grön 10 år. Nu finns ingen av dem längre, men det finns inte en busvissling i världen som inte kan få mig en minnas dem. Lilla Kin var väldigt snacksalig. Som tonåring lärde jag honom säga en massa dumheter, som att säga "Kom ska jag nacka dig" men också "Puss puss puss puss puuuuuss"
Nu har Lilo virkat de sötaste små miniundulater som ser precis ut som Kim och Musse gjorde en gång. De bor (nästan) kattsäkert i min söta lilla fågelbur. Men de pratar redan om att få komma ut och flyga in rummet lite.
Musse, men namnlapp om halsen. Tack Lilo, både Kim och Musse är jättefina!
Wow, vilka söta!
Vi hade en undulat som vi fick från någon annan familj när jag var barn, men den hade blivit skrämd eller något tidigare så den blev aldrig sällskaplig. Var bara arg. Trots det försökte och försökte jag i många år få den att trivas med mitt sällskap, men icke.
Bären hos mig har jag torkat bara som det är. Trädde upp på tråd.